Forget your dad, chiiii's gone
Kära vänner.
Att i mars 2009 börja hypa Glasvegas är väl ungefär lika inne som att i november 2008 börja hylla Björn Gustafsson, men skitsamma.
För det spelar ingen roll om man är ett halvår försenad med att höra och älska denna låt, det viktiga är ATT man hör och älskar den.
(Och att man kan driva med deras uttal på ordet "hero".)
Fridah - Kvasi-indie-dravel om Anders Göthberg
Broder Daniel. Broder fucking Daniel.
Det är ett band jag har gillat flera år. Ibland mer, ibland mindre, men de har alltid varit med på mina fem bästa (Broder Daniel, The Ark, Kent, Håkan Hellström och Lars Winnerbäck har varit standard länge).
Jag fastnade för dem för fyra år sen. Givetvis genom Fucking Åmål. Efter att jag hade hört Underground började jag köpa fler och fler BD-skivor och jag gillade dem som fan.
Då började jag givetvis rita deras logga överallt (jag äger ingen skolbok som jag inte har ritat ett B, ett bakvänt D och en ring runt på). Sen skrev jag BD på mina converse, köpte en BD-tisha och började rita stjärnor under ögonen precis som Henrik Berggren, sångaren.
Jag vet inte riktigt precis vad det är jag gillar med Broder Daniel. Kanske är det Henriks så speciella och så fina röst, kanske är det det faktum att alla som har varit med i Broder Daniel har blivit något ännu större senare (Håkan Hellström, Theo Jenssen, Pop-Lars...), kanske är det det skräniga ljudet och gitarrerna som faktiskt skär i öronen ibland (lyssna bara på demoskivan!),
kanske är det texterna som ingen annan kan skriva (till exempel låten Confusion, som bara består av orden Confusion och I Love You.), kanske är det det där med att de är en milstolpe i den svenska indiehistorien. Jag vet inte.
Det jag vet är att jag i ungefär fyra år har drömt om att se Broder Daniel live. Men det blir inte så.
Gitarristen Anders Göthberg har nämligen begått självmord. Jag kan inget annat än sörja. Igår pratade jag med Timo Räisänen om Anders och han sa ''den mannen har inte varit lycklig på många många år''.
Man hörde ju i BD:s texter att de inte befann sig i ett kroniskt lyckorus, men inte fan trodde man att Anders skulle dö när han var 32.
För att qouta deras egen låt Shoreline: You die young, you die when you're young.
Anders fucking Göthberg, come back. Vi behöver din fina musik.
Du kanske kunde ha satt dig ner med en flaska vin och pratat ut med Henrik.
Du kunde ha tvingat Håkan att hoppa av sin egen turné, försökt göra så att Theo Jenssen la ner The Plan, tjatat på Pop-Lars att dissa Martin Elisson i Hästpojken...
Ni kunde ha haft storbråk och gjort skandaler, men om det hade fått dig att stanna kvar så hade det inte spelat någon roll.
Du kunde ha sagt att BD aldrig någonsin kommer spela tillsammans igen, du kunde ha dissat alla medlemmar, vad som helst. Men då hade i alla fall hoppet levt kvar.
Fridah
Det är ett band jag har gillat flera år. Ibland mer, ibland mindre, men de har alltid varit med på mina fem bästa (Broder Daniel, The Ark, Kent, Håkan Hellström och Lars Winnerbäck har varit standard länge).
Jag fastnade för dem för fyra år sen. Givetvis genom Fucking Åmål. Efter att jag hade hört Underground började jag köpa fler och fler BD-skivor och jag gillade dem som fan.
Då började jag givetvis rita deras logga överallt (jag äger ingen skolbok som jag inte har ritat ett B, ett bakvänt D och en ring runt på). Sen skrev jag BD på mina converse, köpte en BD-tisha och började rita stjärnor under ögonen precis som Henrik Berggren, sångaren.
Jag vet inte riktigt precis vad det är jag gillar med Broder Daniel. Kanske är det Henriks så speciella och så fina röst, kanske är det det faktum att alla som har varit med i Broder Daniel har blivit något ännu större senare (Håkan Hellström, Theo Jenssen, Pop-Lars...), kanske är det det skräniga ljudet och gitarrerna som faktiskt skär i öronen ibland (lyssna bara på demoskivan!),
kanske är det texterna som ingen annan kan skriva (till exempel låten Confusion, som bara består av orden Confusion och I Love You.), kanske är det det där med att de är en milstolpe i den svenska indiehistorien. Jag vet inte.
Det jag vet är att jag i ungefär fyra år har drömt om att se Broder Daniel live. Men det blir inte så.
Gitarristen Anders Göthberg har nämligen begått självmord. Jag kan inget annat än sörja. Igår pratade jag med Timo Räisänen om Anders och han sa ''den mannen har inte varit lycklig på många många år''.
Man hörde ju i BD:s texter att de inte befann sig i ett kroniskt lyckorus, men inte fan trodde man att Anders skulle dö när han var 32.
För att qouta deras egen låt Shoreline: You die young, you die when you're young.
Anders fucking Göthberg, come back. Vi behöver din fina musik.
Du kanske kunde ha satt dig ner med en flaska vin och pratat ut med Henrik.
Du kunde ha tvingat Håkan att hoppa av sin egen turné, försökt göra så att Theo Jenssen la ner The Plan, tjatat på Pop-Lars att dissa Martin Elisson i Hästpojken...
Ni kunde ha haft storbråk och gjort skandaler, men om det hade fått dig att stanna kvar så hade det inte spelat någon roll.
Du kunde ha sagt att BD aldrig någonsin kommer spela tillsammans igen, du kunde ha dissat alla medlemmar, vad som helst. Men då hade i alla fall hoppet levt kvar.
Fridah
Fridah - GRATTIS ELIN
Hallå, har vi inte grattat Elin idag?!
GRATTIS ELIN PÅ 16-ÅRSDAGEN!
Fridah
GRATTIS ELIN PÅ 16-ÅRSDAGEN!
Fridah
Fridah- Stiko Per ska ha mer cred än Sugarplum
Jag vet bara en som har gjort det coolt att ha ett gårdsnamn. Och jag vet deffi bara en i hela världen som kan gå i leksandsdräkt och vara cool i den. Jag pratar om Stiko Per fucking Larsson, kära vänner.
Han och jag börjar nästan bli kompisar, om jag ska överdriva lite, och det ska jag. Vi har träffats efter spelningar, jag har intervjuat honom och vi hälsade på varann och pratade litegrann på Lasse W.
Det jag vill ha sagt med det skrytet kommer längre fram.
Hursomhelst. I fredags var jag och Elin och kollade på Stiko Per när han gigade här i Leksand. Det var alldeles för längesen han gjorde det. I två plusgrader stod han i runt fyrtio minuter och spelade sina fina låtar, som låter som om Winnerbäck träffar Patrik Isaksson och bildar band med Jocke Berg.
Han varnade oss för att gå på Leksands coolaste häng Lucky House och pratade om hockeymatchen som var på gång och sa att plocket på PS Stockholm inte skulle bli så bra för att han frös så mycket om fingrarna.
Men det spelade ingen roll. Plocket blev perfekt och efter den första tonen glömde jag att jag frös. Låtarna värmde, Stikos kompisar hade med sig tomtebloss och jag knäppte kort utav bara helvete.
Efteråt gick jag fram till honom och pratade lite och tog kort.
Jag förstår som sagt inte varför han inte har mer cred än vad han har. För han är så jävla schysst. Och trevliga artister som gör sin egen grej (innebörden i det uttrycket dog väl i samma veva som Kelly Osbourne blev känd, men jag menar det verkligen nu) och inte har hybris.
Det är såna som borde få cred istället för pretty otrevliga band som vill vara Stones och tycker att de är större än gud. You know I'm vänding mig to you, Sugarplum Fairy.
Han och jag börjar nästan bli kompisar, om jag ska överdriva lite, och det ska jag. Vi har träffats efter spelningar, jag har intervjuat honom och vi hälsade på varann och pratade litegrann på Lasse W.
Det jag vill ha sagt med det skrytet kommer längre fram.
Hursomhelst. I fredags var jag och Elin och kollade på Stiko Per när han gigade här i Leksand. Det var alldeles för längesen han gjorde det. I två plusgrader stod han i runt fyrtio minuter och spelade sina fina låtar, som låter som om Winnerbäck träffar Patrik Isaksson och bildar band med Jocke Berg.
Han varnade oss för att gå på Leksands coolaste häng Lucky House och pratade om hockeymatchen som var på gång och sa att plocket på PS Stockholm inte skulle bli så bra för att han frös så mycket om fingrarna.
Men det spelade ingen roll. Plocket blev perfekt och efter den första tonen glömde jag att jag frös. Låtarna värmde, Stikos kompisar hade med sig tomtebloss och jag knäppte kort utav bara helvete.
Efteråt gick jag fram till honom och pratade lite och tog kort.
Jag förstår som sagt inte varför han inte har mer cred än vad han har. För han är så jävla schysst. Och trevliga artister som gör sin egen grej (innebörden i det uttrycket dog väl i samma veva som Kelly Osbourne blev känd, men jag menar det verkligen nu) och inte har hybris.
Det är såna som borde få cred istället för pretty otrevliga band som vill vara Stones och tycker att de är större än gud. You know I'm vänding mig to you, Sugarplum Fairy.
Fridah - Låtar ni måste ha hört för att fatta vad jag skriver
1. I Get Along - The Libertines
2. Pokerkväll I Vårby Gård - Florence Valentin
3. Salem Al Fakir - Kanske Älskling
4. Pentonville - Babyshambles
5. Ändra Världen - Kent
6. Klubbland - Håkan Hellström
7. Spår Nr 6 - Peggy Lejonhjärta
8. A Postcard To Nina - Jens Lekman
9. Death To The Martyrs - The Ark
10. Pollenchock & Stjärnfall - Lars Winnerbäck
11. Blues Från Sverige - Tomas Andersson Wij
12. Rester - Hovet
13. Hey Trouble - The Concretes
14. Dan Dylan - Montezumas
15. Babyland - Stefan Sundström
16. Iceage - Broder Daniel
17. Good Morning Herr Horst - Mando Diao
18. Kom K - Lasse Lindh
19. PS Stockholm - Stiko Per Larsson
20. Shane MacGowan - Hästpojken
Har ni aldrig hört något av det här kommer ni förmodligen inte förstå varför jag skriver det jag skriver. Eftersom det kommer handla om låtar och band som JAG tycker om så är det ju pretty värdo om ni tycker att jag skriver dåligt bara för att ni inte har hört något av dem.
Det är därför jag säger det direkt, så ni får en förklaring.
Fridah
Fridah - info
Namn: Ebba Fridah Katharina Jönsson
Ålder: 15
Född: Mora
Civilstånd: Stalker
Längd: 175
Ögonfärg: Brungrön
Skostorlek: 39
Höger eller vänsterhänt: Höger
Familj: Mamma Petra, pappa Per och syster Lisa.
Favorit godis: Choklad for life.
Något som gör mig glad: Musik, konserter, Chandler Bing.
Favoritfilm: Fucking Åmål!
Spara eller slösa?: Jag slösar som fan!
Antal kuddar jag sover med: 3 stycken
Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja?: Jag vill vara Sabrina, då kan jag välja vilken kraft som helst.
Snarkar du?: Dunno.
Vad vill du jobba som?: Jag ska bli journalist och ta över Aftonbladet tillsammans med min darling Ronnie Sandahl. Sen ska jag jobba med Fredrik Virtanen också.
Kläder just nu: Cheap Mondays och Babyshambles-tisha.
Äckligaste maten: Dunno, men jag är inget större fan av kåldolmar.
Favorit mat: Chutneykyckling och grönpepparkyckling är skiten.
Stad där jag vill bo: Jag vill bo i en fyra i SoFo (South of Folkungagatan) med Ronnie Sandahl.
I den här bloggen kommer jag skriva om: Musik och nöje i allmänhet.
Fridah
