Forget your dad, chiiii's gone

Kära vänner.

Att i mars 2009 börja hypa Glasvegas är väl ungefär lika inne som att i november 2008 börja hylla Björn Gustafsson, men skitsamma.

För det spelar ingen roll om man är ett halvår försenad med att höra och älska denna låt, det viktiga är ATT man hör och älskar den.
(Och att man kan driva med deras uttal på ordet "hero".)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0