Fridah - Kvasi-indie-dravel om Anders Göthberg
Broder Daniel. Broder fucking Daniel.
Det är ett band jag har gillat flera år. Ibland mer, ibland mindre, men de har alltid varit med på mina fem bästa (Broder Daniel, The Ark, Kent, Håkan Hellström och Lars Winnerbäck har varit standard länge).
Jag fastnade för dem för fyra år sen. Givetvis genom Fucking Åmål. Efter att jag hade hört Underground började jag köpa fler och fler BD-skivor och jag gillade dem som fan.
Då började jag givetvis rita deras logga överallt (jag äger ingen skolbok som jag inte har ritat ett B, ett bakvänt D och en ring runt på). Sen skrev jag BD på mina converse, köpte en BD-tisha och började rita stjärnor under ögonen precis som Henrik Berggren, sångaren.
Jag vet inte riktigt precis vad det är jag gillar med Broder Daniel. Kanske är det Henriks så speciella och så fina röst, kanske är det det faktum att alla som har varit med i Broder Daniel har blivit något ännu större senare (Håkan Hellström, Theo Jenssen, Pop-Lars...), kanske är det det skräniga ljudet och gitarrerna som faktiskt skär i öronen ibland (lyssna bara på demoskivan!),
kanske är det texterna som ingen annan kan skriva (till exempel låten Confusion, som bara består av orden Confusion och I Love You.), kanske är det det där med att de är en milstolpe i den svenska indiehistorien. Jag vet inte.
Det jag vet är att jag i ungefär fyra år har drömt om att se Broder Daniel live. Men det blir inte så.
Gitarristen Anders Göthberg har nämligen begått självmord. Jag kan inget annat än sörja. Igår pratade jag med Timo Räisänen om Anders och han sa ''den mannen har inte varit lycklig på många många år''.
Man hörde ju i BD:s texter att de inte befann sig i ett kroniskt lyckorus, men inte fan trodde man att Anders skulle dö när han var 32.
För att qouta deras egen låt Shoreline: You die young, you die when you're young.
Anders fucking Göthberg, come back. Vi behöver din fina musik.
Du kanske kunde ha satt dig ner med en flaska vin och pratat ut med Henrik.
Du kunde ha tvingat Håkan att hoppa av sin egen turné, försökt göra så att Theo Jenssen la ner The Plan, tjatat på Pop-Lars att dissa Martin Elisson i Hästpojken...
Ni kunde ha haft storbråk och gjort skandaler, men om det hade fått dig att stanna kvar så hade det inte spelat någon roll.
Du kunde ha sagt att BD aldrig någonsin kommer spela tillsammans igen, du kunde ha dissat alla medlemmar, vad som helst. Men då hade i alla fall hoppet levt kvar.
Fridah
Det är ett band jag har gillat flera år. Ibland mer, ibland mindre, men de har alltid varit med på mina fem bästa (Broder Daniel, The Ark, Kent, Håkan Hellström och Lars Winnerbäck har varit standard länge).
Jag fastnade för dem för fyra år sen. Givetvis genom Fucking Åmål. Efter att jag hade hört Underground började jag köpa fler och fler BD-skivor och jag gillade dem som fan.
Då började jag givetvis rita deras logga överallt (jag äger ingen skolbok som jag inte har ritat ett B, ett bakvänt D och en ring runt på). Sen skrev jag BD på mina converse, köpte en BD-tisha och började rita stjärnor under ögonen precis som Henrik Berggren, sångaren.
Jag vet inte riktigt precis vad det är jag gillar med Broder Daniel. Kanske är det Henriks så speciella och så fina röst, kanske är det det faktum att alla som har varit med i Broder Daniel har blivit något ännu större senare (Håkan Hellström, Theo Jenssen, Pop-Lars...), kanske är det det skräniga ljudet och gitarrerna som faktiskt skär i öronen ibland (lyssna bara på demoskivan!),
kanske är det texterna som ingen annan kan skriva (till exempel låten Confusion, som bara består av orden Confusion och I Love You.), kanske är det det där med att de är en milstolpe i den svenska indiehistorien. Jag vet inte.
Det jag vet är att jag i ungefär fyra år har drömt om att se Broder Daniel live. Men det blir inte så.
Gitarristen Anders Göthberg har nämligen begått självmord. Jag kan inget annat än sörja. Igår pratade jag med Timo Räisänen om Anders och han sa ''den mannen har inte varit lycklig på många många år''.
Man hörde ju i BD:s texter att de inte befann sig i ett kroniskt lyckorus, men inte fan trodde man att Anders skulle dö när han var 32.
För att qouta deras egen låt Shoreline: You die young, you die when you're young.
Anders fucking Göthberg, come back. Vi behöver din fina musik.
Du kanske kunde ha satt dig ner med en flaska vin och pratat ut med Henrik.
Du kunde ha tvingat Håkan att hoppa av sin egen turné, försökt göra så att Theo Jenssen la ner The Plan, tjatat på Pop-Lars att dissa Martin Elisson i Hästpojken...
Ni kunde ha haft storbråk och gjort skandaler, men om det hade fått dig att stanna kvar så hade det inte spelat någon roll.
Du kunde ha sagt att BD aldrig någonsin kommer spela tillsammans igen, du kunde ha dissat alla medlemmar, vad som helst. Men då hade i alla fall hoppet levt kvar.
Fridah
Kommentarer
Trackback
